Världens raraste gulligaste.

Vi bor ju hemma hos våra föräldrar just nu och det är svinmysigt på sina sätt. Men det känns ändå så jobbigt med allt vi måste fixa i lägenheten innan vi kan flytta in. Exakt minsta lilla moment tar tid. Jag är otålig och klarar inte av att vänta på någonting. En dag efter jobbet förra veckan gick jag och köpte ett fluffigt nytt täcke som jag sedan åkte och slängde in i garderoben i lägenheten. Som om det skulle skynda på processen. Där inne var det mörkt och renoveringsdammigt. Att få sova där under nya täcket känns så himla långt borta.

Men så länge turas vi om att sova hos varandra. Eriks föräldrar bor bara några minuter bort från mina. Vi tar tåget till jobbet tillsammans på morgonen och gosar med katten Olle. Köper fika på Ica Kragsta. Tur att vi har så fina mammor och pappor som låter oss mellanlanda hos dem. Det är ändå så värt att slipa golv och måla innan vi flyttar in alla grejer, mycket smidigare så. Vi har jättegulliga södergubbar som jobbar på detta.

Annars då. Jag är sur på Doodle Trump. Jag är ledsen för jag vill göra tusen saker men har inte självförtroende att ta tag i någonting. Har fikat upp alla mina pengar för november månad. Har eksem och svullna ögon.

Hur mår ni?